gång gift, Hustrun hade till uppgift att fortplantning, med den klara trogen till sin man, Han var tvungen att vaka över familjen och, I avsaknad av en make, hantera huset. begränsad, Men, till guvernörens uppgifter, eftersom endast mannen hade rätt att förvalta familjens gods.
I teorin, bruden hade ingen rätt att fråga sin man hur han tillbringade den tid han inte tillbringade med henne, han behövde inte heller veta vilken verksamhet han utförde, mycket mindre kunde han blanda sig i sina angelägenheter. Som förr i tiden, Dessutom, hon hade ingen rätt att lämna huset utan sällskap, och kunde bara titta ut från balkongen, men alltid upprätthålla en värdig och seriös attityd, så att grannarna inte kunde tänka fel.
Hon behövde inte ens bära något slags smink, eftersom detta var en indikation på felbehandling och kunde locka till sig “kjoljägare”. Det var dåtidens direktiv, som inte innehöll någon form av distraktion, förutom kanske någon familjefest då och då (bröllop eller dop). Tydligen hänvisade dessa direktiv till ett ideal, som inte nödvändigtvis tillämpades på regeln. E’ ganska lätt att härleda, att kostymerna, praktiskt taget, de var väldigt olika. Några historiska vittnesmål hänvisar till oss, i själva verket, kvinnor som skötte sin mans affärer, eller som tillbringade timmar med att chatta från balkongen med sina vänner, eller, av fruar tyst rouged. I verkligheten förändrades kvinnornas tillstånd på 1400-talet mycket, jämfört med tidigare perioder, och slutade inte utvecklas, mot ökad liberalisering av kvinnor i det italienska samhället. Inte för att kvinnor fortfarande inte var instängda i familjens hem, men det skedde en progressiv förbättring av kvinnors tillstånd, även om de friaste fortfarande var kurtisanerna.
Scen från filmen” Legenden om en kärlek” (Cinderella – inställd på renässansen)
det offentliga livet
Sedan blev det en ökning av kärleksäktenskap, och en större valorisering av den kvinnliga figuren i konsten, vilket sannolikt beror på ett mer ihärdigt deltagande av kvinnor i det sociala livet. Jag är från den här perioden, i själva verket, många kvinnliga poeter, som den italienska litteraturen från 1500-talet är stolt över.
Samtidigt som de förblir politiska, och ekonomiskt, fortfarande starkt föremål för män, en modell av socialitet propagerades pro-feminin (till förmån för kvinnor), tack vare domstolarnas spridning, som successivt påverkade det italienska livet. Kvinnan var alltid, huvudsakligen, en källa till nöje för människan, men renässansdamerna började intuita mäns många friheter, och de gick i en långsam process, men progressiv, utvidgning av deras sociala funktion.
jag är, i själva verket, från denna period även några långa och tråkiga avhandlingar om jämställdhet mellan könen, som vittnar för oss att något hade börjat röra på sig, och hur behovet av att ompröva begreppet kvinna närmade sig, och dess plats i samhället.
Källa: www.italiadonna.it
